Paradiset

Jag befinner mig precis som majoriteten av alla NFE aktiva och KG elever i La Seu D'Urgell, Spanien. Mig uppenbarar sig den här plats som paradiset. En mysig liten bana att träna kanotslalom i, inte så fet, men tillräckligt tekniskt trixig för att man ska kunna ägna många timmar i banan innan man nåt perfektion. Runtom arenan, Parc del Segre, står sig färgstarka hus huller om buller. Vissa hänger sin tvätt, andra försöker bara släppa in våren litegrann. Precis bakom färgexplosionen ligger ett mysigt lite torg där man kan äta glas eller ta sig nåt att dricka. Här samlas stadens invånare om kvällarna för att umgås. Inom någon minuts avstånd finns allt man behöver, sjukhus, affär, sjukgymnaster, boende... Och varmt och skönt är det också. På horisonten drar vintern kvar ännu något och klär fortfarande bergstopparna. Här nere är det dock 25 grader varmt. Just nu faller de första dropparna vi sett sedan vår genomresa i Tyskland, men det är inte kall, burrigt regn. Idag regnar det varma mjuka vårdroppar. Om jag hade fått ett jobberbjudande härnere skulle jag skicka en biljett till Frida och be henne möta mig här. 

De flesta träningsläger brukar nå en viss punkt när träningen inte längre känns så spännande. Man tränar ner sig, känner sig trött och sliten. Man börjar fundera på hemfärden och känslan av att man börjar känna sig klar med platsen för den där gången tar över. På de flesta lägren så längtar man till slut hem. Men jag tror verkligen inte jag kommer göra det den här gången. Här hade jag nog kunnat stanna hur länge som helst!

Bilder - Seu D'Urgell 2014


Kommentarer

Populära inlägg