GladLedsen

Glad och ledsen, inspirerad och besviken. Blandade känslor under veckan när jag gått från tråkiga händelser till allt finare. Jag ska försöka sammanfatta, men fokusera mer på det positiva.

Mina tidigare problem med ryggen som jag gått och behandlat de senaste månaderna ligger än idag kvar, vilket gör att jag besväras i min träning. Detta har jag dock haft med mig i träningen så att det har påverkat min prestation ända sedan vi åkte till Tyskland. - Dock är jag helt återställd från alla besvär i bröstryggen, vilket är en lättnad från den tunga ryggsäcken av besvär jag bär på. - Hur som helst så har jag lärt mig träna hyfsat med stelheten i ländryggen och kommit på hur jag ska göra för att kuna fortsätta träna. Men igår när jag tränade gjorde jag något onödigt. Högst upp i forsen i Perioden går jag in i en höger-upp och kommer lite djupt då jag bestämmer mig för att glida in och relaxa. När jag sätter i kontringen och ska rotera rut hugger det som en kniv i ryggen som strålar genom hela kroppen. Jag förlamas mer eller mindre och krampar ihop i hela kroppen såpass att det ända jag tänkte var "svimma inte av här nu", då jag var ensam i forsen. Högst upp i ett bubbligt bakvatten sitter jag nu och kan knappt röra mig och varje våg skickar en stöt av smärta genom benet och upp till nacken. Jag lyckas ta mig ner på nåt sätt, jag kommer ärligt talat inte ihåg hur, och kravlar mig upp på bryggan varpå en dam kommer och frågar hur det är med mig. Jag lyckas stöna fram nåt i stil med att jag klarar mig nu, men att jag är tacksam för så omtänksamma medmänniskor.

När jag sitter i omklädningsrummet vet jag inte riktigt om jag ska gråta av förtvivlan då min ryggbesvär uppenbarligen inte vill gå mot ett rehabilterande stadie. Jag kommer samtidigt på att jag borde ha en sjukgymnast tid hos Rygg och Ledkliniken snart. Det visar sig att det hade jag redan nästa dag (idag).

På plats får jag höra att ryggraden vridit sig och att musklerna var av det stelaste/ihopkrampade laget. Behandling hjälpte något, även om den värsta smärtan hade avdomnat under kvällen.

Jag fick ett gäng övningar, stärkande och stretchande, som jag ska jobba med de kommande veckorna för att se om det hjälper. Men jag tror faktiskt det kommer göra det. Det var dessutom så underbart fint väder idag och efter att jag tränat mina ungdomar (Ung11) blev jag så inspirerad att jag körde mina övningar och hoppade i kanoten. Jag gled runt och trots att jag var tvungen att vara extremt försiktig med vad jag gjorde i forsen kunde jag glida runt och paddla en del riktigt mysiga åk.

Så nu känns det bättre. Jag har jobbat 34h timmar under påsken på mitt nya jobb som hotelvärd på Ibis Hotels, hållit ett roligt ungdomsläger för KKSS och NFP:s ungdomar. Tränat bra, gjort illa mig och hunnit känna mig bättre, med hopp om fullständig rehabilitering, provat min nya paddeljacka (se höger). och dessutom varit med och förbättrat forsen vid Perioden igen. Och för att toppa allt detta så kom jag idag hem och såg att vunnit ett stipendium, Sörmlands Idrottsförbunds Jubiliumsstipendium, för mina insatser i ungdomsidrotten, med hänvisning till mitt arbete inom NFP ungdomsverksamhet. Skitkul!

Jag vill förtydliga att jag nu sitter här nöjd med livet och med goda förhoppningar om morgondagen. Men jag kan onekligen säga annat än att det har varit en intensiv vecka. Skönt att skolan börjar imorn!