Relationer

Till att börja med får jag ursäkta mig för detta dröjsmål. Mitt veckovisa inlägg här på NFE blev fördröjt pga fullspäckade dagar av kul, innefattande jobb, träning och nöje. För att inte verka långrandig släpper vi därför detta och fortgår till nuet. 

Relationer är nice! Det är riktigt spännande och något som man inte kommer ifrån hur man än är eller vad man än vill sig åstakomma. Den avgörande faktorn mellan en absolut vinnare i världstoppen och de som inte riktigt räcker till hela vägen är efter närmare efterforskning (saknar på rak arm källa) den sociala förmågan. Förmågan att på ett enkelt och avslappnat sätt kunna jobba, umgås och fungera med andra människor. Det är lite häftigt att en sån till synes enkel grej ska vara en så avgörande faktor i alla våras elitsatsningar. Det känns kanske fånigt att all envis träning som ensamvarg inte kommer räcka till, när du faller platt för de sociala. Men tänker man efter så är kanske det som ursprungligen kändes för enkelt och betydelselöst det som faktiskt känns rimligast allra viktigast. För var skulle du stå utan stöd från när & kära. Coachen, stödet från träningskamraterna, förmågan att ta emot Sverige med öppna armar när det hejar och ställer krav på dig, precis när du ska köra ditt livs viktigaste åk. Ja, när man tänker på det så är det nästan självklart och konstigare vore det motsatta när kunnigare mer erfarna än jag påstår det samma. 

I alla fall, relationer är något jag har tänkt på mycket den här veckan. Det var det som färgade min kalender den här veckan, långt innan jag nådde dess begynnelse. Väl i den uppmärksammade jag endast den synergieffekt som tid för kommunikation kan bidrag med. I efterhand, en söndag, inser jag till fullo vilken vikt relationer och en hög social kompetens (EG som det även kan uppräknas till) har. Produktion måste bevaras, men underskatta inte den potential av en relationell- tidsinvestering. Den har lämnat mig hoppfull för framtiden. 

Jag läste en tidningsartikel i ämnet nu i veckan. Rubriken löd "Svenskar fikar bort arbetstiden". Ingressen målade upp svensken som mötesgalning, med morgonmöten, brunchmöten, förmöten, reklektionsmöten m.fl. mm. Jag kan känna av den mentaliteten. Många gånger känner jag ibland att den tar över, att produktiviteten får stryka på foten. Artikeln avslutade dock intressant. Produktiviteten inom svenska bolag hänger med marginal med jämförbara internationella bolag. En professor uttalade sig med att "när man väl sätter sig och jobbar som jobbar man arslet av sig". Säkert ett precisionsriktigt uttalande, men man kan ju inte låta bli att fundera ytterligare över den diskutabla kvalitetshöjning som det sociala samarbetet bidrar med. 

Avslutningsvis vill jag tacka de som jobbar hårt runt omkring mig. I bolagen, och de ideella verksamheter som jag engagerat mig i. NFPs styrelse fick nyligen nya representanter som bidrar med nya visioner och tanker. Framför allt infriar de ett friskt perspektiv. Jag ser hoppfullt på att vår verksamhet ska blomma ut i år och konstigt vore det annars då det ligger så mycket hårt jobb i grunden. 

Jag trivs bra i vårdagar!

Kommentarer

Populära inlägg