20år
Nu lämnar jag tonåren bakom mig och kliver på med öppna armar mot vuxenlivet. Jag har haft en trevlig födelsedag idag, med många kära seenden och en och annan riktigt fin present. 45år kvar tills pensionen alltså, eller går Reinfeldts förslag igenom så är det 55. Lika bra att slänga på 10 till i högen. Med tanke på att man drömmer om ett liv som elitkanotist så kan det låta som en relativt lång karriär. Vi får se hur länge det håller helt enkelt.
Ett par saker har dock slagit mig de senaste dagarna. Just tänket med att vara helhjärtad athlet. Vad det egentligen innebär. Jag har själv sedan länge sett min träning och prestation som vilken företagsverksamhet som helst. Och likt många andra småföretagare brinner jag för just min produkt och dess utveckling. Lustig nog är att min produkt är jag själv. Om man är inne och spinner på dessa tankar så kan man se många likheter mellan just en elitkanotists jobb och en småföretagares. Båda jobbar otroligt mycket mer än vad de får betalt för. Man drömmer jobb, vaknar till jobb och kommer hem från jobb för att sova. Allting kretsar runt just det man jobbar mot. Och det är egentligen precis såå man vill ha det.
Men det finns en liten tvist för alla idrottare. För då företagaren släcker lyset i lokalen och går hem, är den motsvarande situationen, drar täcket om sig och sluter ögonen. En idrottare lämnar aldrig sitt arbete. Kan inte lämna sitt arbete, då ens viktigaste och enda redskap är ens kropp. Det är jag och min kropp som ska nå ett mål, ett mål som jag säljer som vision och en helhet som produkt. Man sköter om sin kropp och sin själ, vilket kräver en hel del uppoffringar, ständig fokus, analys och utveckling!
Dock tror jag att när man bemästrar detta och får sin kropp och själ i harmoni så besitter man en känsla som inte många andra upplever. För mig personligen fungerar detta så väl pga min direkta kärlek till det jag gör. Och jag tror att detta fokus är en av anledningarna till att jag verkligen besitter sann hälsa.
Jag ser fram emot att paddla imorn!
Ett par saker har dock slagit mig de senaste dagarna. Just tänket med att vara helhjärtad athlet. Vad det egentligen innebär. Jag har själv sedan länge sett min träning och prestation som vilken företagsverksamhet som helst. Och likt många andra småföretagare brinner jag för just min produkt och dess utveckling. Lustig nog är att min produkt är jag själv. Om man är inne och spinner på dessa tankar så kan man se många likheter mellan just en elitkanotists jobb och en småföretagares. Båda jobbar otroligt mycket mer än vad de får betalt för. Man drömmer jobb, vaknar till jobb och kommer hem från jobb för att sova. Allting kretsar runt just det man jobbar mot. Och det är egentligen precis såå man vill ha det.
Men det finns en liten tvist för alla idrottare. För då företagaren släcker lyset i lokalen och går hem, är den motsvarande situationen, drar täcket om sig och sluter ögonen. En idrottare lämnar aldrig sitt arbete. Kan inte lämna sitt arbete, då ens viktigaste och enda redskap är ens kropp. Det är jag och min kropp som ska nå ett mål, ett mål som jag säljer som vision och en helhet som produkt. Man sköter om sin kropp och sin själ, vilket kräver en hel del uppoffringar, ständig fokus, analys och utveckling!
Dock tror jag att när man bemästrar detta och får sin kropp och själ i harmoni så besitter man en känsla som inte många andra upplever. För mig personligen fungerar detta så väl pga min direkta kärlek till det jag gör. Och jag tror att detta fokus är en av anledningarna till att jag verkligen besitter sann hälsa.
Jag ser fram emot att paddla imorn!
Kommentarer
Skicka en kommentar